Min berättelse - från början till nu
Så, det är många som har frågat om vem jag egentligen är, inte vad jag heter, eller vad jag gillar att göra, utan my past och min uppväxt hitintills.
Så jag föddes år 2000 den 12 Mars ganska tidigt på morgonen (ganska irroniskt då jag är en sucker för att sova på morgonen, menmen)
Jag va mina föräldrars första barn och när dem fick mig så va dem ungefär 23 (?) år gamla och hade varit gifta i knappt ett år!
Dem hade en massa namn de ville kalla sin första bebis, men när dem såg mig så ville dem kalla mig Wilma, trots att det inte var ett av namnen dem hade i åtanke.
När jag föddes hade jag långt kolsvart hår som stog åt alla håll när jag föddes, och det är en av anledningarna till varför min mamma kallade mig trollunge en stor del av min barndom, haha :)
Jag var en jätte glad och väldigt tjock bebis, som lärde sig prata väldigt fort och de ända ord jag inte kunde säga va Tupp, och jag sa pupp hela tiden.. And yes, I still get picked on for it..
Jag kommer inte ihåg så mycket från när jag va ett, haha.. Kommer egentligen inte ihåg någonting.
Men när jag var ett så kunde jag prata bättre Svenska än många andra 1-2 åringar och jag hade gjort mitt första bus. Det är allt jag vet, haha :D
Men när jag var ett och 2 månader så fick jag en lillebror, och det var Elias!
Jag älskade honom och den första veckan så sa jag; "Wilma hålla bebis försiktigt" så fort jag såg honom.
O anledningen till att jag sa bebis istället för Elias var inte för att jag inte kunde säga Elias, utan det var för att mina föräldrar inte kunde komma överens om ett namn. Pappa ville att Elias skulle heta Petrus elr ngt sånt och mamma ville att han skulle hete Isak. Under ett par månader kallade alla honom för "Lillebror" och efter ett tag var dem tvungna att välja ett namn, och då blev det Elias.
Elias var världens vildaste bebis och han sprang runt, klättrade i hyllor och allting sånt när han var jätte liten.
Han slängde sig i vattnet i sjön när han inte kunde simma och så kom han inte upp så någon fick dyka ner och hämta honom, och så gjorde han det igen. Och hur mycket kalsupar han än fick så hoppade han igen, och igen och igen...
Några månader efter att Elias föddes flyttade vi till ett hus två timmar bort från vårt gamla. En helt ny stad, var det dock inte. Mina kusiner bor där så jag hade varit där många gånger.
Vi flyttade till ett rosa hus och då visste jag inte att mina nya grannar i det där blåa huset skulle bli min bästa vän.
Pappa fortsatte jobba i Stockholm och var borta hela veckorna och mamma var med oss själv. På helgerna kom pappa hem lekte med oss på helgerna och jag kommer ihåg hur glad jag var när han kom hem!
När jag fyllde 2 fick jag en ny kusin. Hon föddes på min födelsedag. Det finns 365 dagar på ett år men hon kom på min födelsedag år 2002. Hon fick namnet Noomi! Och jag var inte stormförtjust i Noomi förens jag var kanske 9 (?)
År 2003 (?) började jag på dagis, och jag hade upptäckt min bästa vän från de blåa huset, Emelie.
Men Emelie och jag fick inte vara på samma dagis, vilket var väldigt tråkigt, hon var på en annan avdelning och jag kommer ihåg att ibland satt vi vid grinden 8som skilde våra avdelningar) och pratade med varandra. Den enda jag umgicks med på dagis var Elias.
2004 någon vecka innan min och Noomi´s födelsedag så föddes ännu en viktig kusin (don't get me wrong, hade även en kusin som föddes 2003 som också är viktig) i mitt liv, Filippa.
Men jag var inte stormförtjust i Filippa heller.
Min bästa kusin just då var utan tvekan Ebba, som är två år äldre än mig.
Åren gick och jag och Emelie blev jätte nära kompisar. År 2005 föddes min andra lillebror Hugo. Jag kommer ihåg att först blev jag jätte ledsen för att han inte var en tjej, men jag ångrade mig sen när han kände igen min röst och blev tyst och somnade när jag sjöng en sång jag hade sjungit hela mammas graviditet.
Sen år 2006 bestämde sig Emelie´s familj för att flytta till Nyköping.. Men you know what? Vi flyttade någon månad före dem. Vår flytt kom ganska plötsligt för mig. Men vi flyttade tillbaka till Stockholm. Deta hus var dock inte nytt för mig. Vi flyttade in i min mormor och morfars gamla hus, och min mormor och morfar flyttade till en lägenhet.
Inte så mycket hände sen under dessa år...
När jag skulle börja i 5an började jag i en engelsk skola, det gick bra...
Under 7an så var jag ganska ledsen, samma sak under 6an.
I 7an hade jag skolångest.. Det är tackolov borta nu. Men mycket hände under det året var mycket hos kurator och några gånger hos en ungdomsmottagning!
Nu har jag börjat i 8an och mår allämt jätte bra!
Hoppas ni vet lite mer om vad som har hänt i mitt liv!;)
KRAM
